Lycka, glädje, kärlek.

Känslor som inte går att beskriva utan måste upplevas.
Jag älskar min familj obeskrivligt mycket.

no justice..

Livet är så jävla orättvist.
Det har jag väl egentligen alltid vetat och det har väl inte undgått någon.
Men när de är så nära så man rör vid det så blir det så stort. Jag kan inte förstå och jag vill inte förstå.
Jag tittar åt ena hållet och det är bara elände, jag tittar åt andra och glädjs av lycka.
Men som jag brukar säga, det är väl det som är livet.
Men ibland vill jag inte att livet ska ta över och bestämma åt oss hur de ska vara.
Hemskheter borde inte existera.
När de onda närmar sig är jag själv rädd för att bli drabbad.

for you.

Eftersom du tillägnat ett inlägg till mig, kan jag inte va sämre utan måste göra ett försök att sprida värme som du gjort för mig.

Jag fann en vän för väldigt längesen, en vän för livet. Men det visste jag inte då. En vänskap som även tog slut. Men som sagt, det var ju en vän för livet så vänskapen började om där den slutade..nästan!

Vi var inte gamla när vi först växlade våra första ord som skulle visa sig bli så många fler. De började för 6 år sedan. Våra långa samtal som endast bestod av ord, meningar och låtar så blev den här tjejen min bästa vän. Hon blev den som kände mig bättre än vad jag själv gjorde vissa dagar. Vi fanns för varandra i vått och torrt. Efter ca 4 år tog vi steget till att ses. Våra 69 mil blev 0 och våra ord blev till tal. Vänskapen fortsatte sedan i ord och våran vänskap växte..till den en dag rasade och vi gick skilda vägar.

Men en dag för inte längesen korsades våra vägar igen.. nu är vi här och de är inte lätt eftersom de inte bara slutade, utan det blev skilda åsikter som även förstörde våran tillit. Vi är inte där vi var då nu.
Men kanske når vi dit.
I livet gör man mycket fel, oförklarliga och fullständigt idiotiska. Man säger ju att man lär sig av sina misstag. Det gäller allt. Jag har lärt mig mycket av det liv jag haft och det liv jag har nu. Jag säger inte att någon är perfekt, misstag gör vi alla. Att lära sig av dom är det som gör oss bättre. Jag är en sån människa som när jag blir sviken svär jag och säger massa dumt, men är alltid kvar oavsett vad. Det gäller inte bara denna underbara människa, utan alla som grävt gropar i min väg. Jag förlåter. Jag tror att vi alla kan förändras och bli bättre.
Bara vi har viljan. Älska, glömma och förlåta.

Nu spårade inlägget iväg.. men som du sa så knapprade fingrarna själv..
Jag är glad som får vara din vän. Jag är evigt tacksam för de du gjort för mig.

you never know..

FB status.

Fb visar gamla statusar varje dag.
För ett årsen var detta min..

Trots att våra blickar tidigare mötts, kunde jag aldrig ana att det en dag skulle stanna upp. Trots att våra ord tidigare korsat varandra, kunde jag aldrig ana att våra läppar en dag skulle mötas.
den 29 augusti 2010 kl. 16:35

somewhere over the rainbow

Jag vet inte vart jag ska vända mig, till vem eller varför.
Men jag vill bara prata ut, gnälla, gråta, klaga..och nånstans i allt finna förståelse.
Jag känner inte längre mig själv i allt detta. Och jag är less på att allt jag säger blir fel.
Jag förstår inte varför allt även blir mitt fel när du säger något.

Jag bryr mig för mycket eller inte alls. Jag finns ingen balans.
Jag vill fly samtidigt som jag vill bli räddad.

vad händer med oss ?

jag är rädd

the truth and nothing but the truth

Vad vill du höra ?
Sanningen som sårar, eller lögnen som döljer sanningen ?

- Don't ask for my opinion, if you can't handle the truth.

bergochdalbana.

- Jag begriper ingenting.

one moment

Det finns sekunders ögonblick i livet som kan förändra allt.
En sekund kan rasera hela ens liv på ett ögonblick. Jag är nojig.

Är allt bara en fantasi, en dröm, en inbillning ? Eller är det verklighet ?

words.

bekymmer..

Jag är samma Nikita nu som då. Men bara en storlek större.
Ändå har människor omkring mig tagit avstånd. Är det för att jag hör av mig dåligt ?
Eller för att jag inte intar mängder alkohol varje helg ? Eller för att jag inte visar mig på alla fester ?
Man är inte längre en i mängden, utan den utanför som tittar på.

Skrämmer min mage folk ? Skrämmer jag bort folk ?
Jag känner själv att jag tar avstånd fast jag vill bara att folk ska
-
se mig som den jag är, och inte för vad jag är.

du.

Du är ljuset i mitt liv.

the war is not over

Jag tror mig må bra. Men insåg idag att jag inte alls gör det.
Det förflutna hinner ikapp och har rört vid min nutid. Jag är rädd.
Jag tror att det är över när tiden passerat så pass länge, men inser
att det spelar ingen roll hur länge det går. Du kommer alltid finns.
Jag önskar att du en dag slutar skrämma mig. Jag känner inte dig.

RSS 2.0