Jag fann en vän för väldigt längesen, en vän för livet. Men det visste jag inte då. En vänskap som även tog slut. Men som sagt, det var ju en vän för livet så vänskapen började om där den slutade..nästan!

Vi var inte gamla när vi först växlade våra första ord som skulle visa sig bli så många fler. De började för 6 år sedan. Våra långa samtal som endast bestod av ord, meningar och låtar så blev den här tjejen min bästa vän. Hon blev den som kände mig bättre än vad jag själv gjorde vissa dagar. Vi fanns för varandra i vått och torrt. Efter ca 4 år tog vi steget till att ses. Våra 69 mil blev 0 och våra ord blev till tal. Vänskapen fortsatte sedan i ord och våran vänskap växte..till den en dag rasade och vi gick skilda vägar.

Men en dag för inte längesen korsades våra vägar igen.. nu är vi här och de är inte lätt eftersom de inte bara slutade, utan det blev skilda åsikter som även förstörde våran tillit. Vi är inte där vi var då nu.
Men kanske når vi dit.

I livet gör man mycket fel, oförklarliga och fullständigt idiotiska. Man säger ju att man lär sig av sina misstag. Det gäller allt. Jag har lärt mig mycket av det liv jag haft och det liv jag har nu. Jag säger inte att någon är perfekt, misstag gör vi alla. Att lära sig av dom är det som gör oss bättre. Jag är en sån människa som när jag blir sviken svär jag och säger massa dumt, men är alltid kvar oavsett vad. Det gäller inte bara denna underbara människa, utan alla som grävt gropar i min väg. Jag förlåter. Jag tror att vi alla kan förändras och bli bättre.

Bara vi har viljan. Älska, glömma och förlåta.

Nu spårade inlägget iväg.. men som du sa så knapprade fingrarna själv..

Jag är glad som får vara din vän. Jag är evigt tacksam för de du gjort för mig.